Jag sprang milen idag för första gången i år. Dessutom tog jag min första milstolpe på vägen: 5km under en halvtimme. Däremot blev det inte milen under timmen, men det hade jag inte räknat med heller. 1.02 kändes helt ok.

Avslutade löprundan med ett premiärdopp i sjön. Termometern visade 19 grader. Rätt kallt.

Agnes går mer och mer själv. Nu har hon dessutom kommit på att hon når till allt möjligt när hon står upp, så inget står längre säkert på köksbänkar. Speciellt inte termosmugg med kaffe som hon ALLTID när på något sätt och antingen dricker upp (!) eller häller ut.

Imorgon ska vi till Ögonkliniken på Usö och kolla Agnes öga. Jag har inte en aning om vad de ska göra. Kanske bara undersöka. Vi får se. Hoppas inget gör ont på lillskrutan i alla fall.

Jag tål inte vin.

De senaste åren har jag druckit vin i mycket måttliga mängder (läs: ett halvt glas som jag druckit upp till hälften). Några få undantag finns, då det i stället blivit en halv flaska vin. Gissa vad som hänt efter dessa gånger, närmare bestämt dessa TRE gånger: Jag har blivit fyllesjuk så in i norden i flera dagar. Risig som satan och bott mest på toaletten.

I morse sa jag att det var magkatarr eftersom jag hade det igår. Sen sa jag att jag var bakis, men då talade A om för mig att jag hade fel. Så jäkla sjuk blir man helt enkelt inte av en halv flaska vin. Inte om man inte har magkatarr också förståss. Jag har kanske pajat magen rätt rejält. STACKARS MIN MAGE!

Tydligen var det ingen bra dag att ta med tjejerna till Marieberg just idag. Cornelia hörde inte något av vad jag sa (är hon verkligen 4 år?) och Agnes gnällde och vägrade sova middag. Hon la till lite matvägran också.

Cornelia vägrade äta maten jag köpte till henne, utan gick loss på min sallad samt salladsbuffén. Svarta oliver och pizzasallad går alltid hem. Agnes vägrade bananen och kastade nästan allt på golvet. Sen fortsatte hon vägra sova.

Jag fick i alla fall umgås en stund med min kära gravid vän V som nu är i vecka 31. Stackarn, jag tror hon blev matt bara av att höra oss... Jag är i alla fall HELT slut. Kaffe!!!

Min lilla tjej börjar så sakteliga att gå. Hon ser överlycklig ut när hon tar några steg mot mig och sen kastar sig sista biten. Jag får en stor kram och sedan vill hon gå till mig igen. Vi har räknat till 7 steg som mest, men oftast är det 2 steg och sedan ett stor kast mot mamma.

Studsmattan med storasyrran är populärt. Cornelia hoppar och Agnes sitter stilla och studsar och skrattar högt. Jag lät dem hållas en stund medan jag gjorde slut på en träoljeburk på altanen. Ikväll hoppade vi ihop efter min löptur. Nu joggar jag rundan på knappt 8km, jippii.