- "Pappa, lägg dig bredvid mamma!", beordrade Cornelia mig och A när hon burit ner alla kuddar och bäddat på vardagsrumsgolvet. Inga problem, A gjorde som han blivit tillsagd och snart låg Cornelia, jag och A på varsin kudde med katten och grodan på kuddar näst intill.

Nästa variant var att pappa skulle ligga på mamma. Vi skrattade lite och Cornelia upprepade. Det jag sa sedan fastnade (tyvärr). Efter en liten stund upprepade Cornelia ordet "med" istället för "på":

- "Pappa ska ligga med mamma!"

Hoppsan. Hoppas det inte kommer vidare till dagis i morgon!

Morgonen tillbringades i soffan med vansinnigt ont i magen, magkramper och illamående. Helt omöjligt att gå till jobbet med andra ord. Efter ett par timmar kom äntligen några sparkar från lilla bebisen. Jag fick träffa min snälla barnmorska under hennes telefontid eftersom hon hade fullt hela dagen. Tack!

Barnmorskan konstaterade snabbt att bebisen mår bra, underbart! Vi lyssnade på hjärtljuden för första gången och de låg runt 162. Mina värden var också bra, skönt det. Det onda i magen och illamåendet de senaste veckorna fick sin förklaring: Magkatarr igen. Suck. Tanken slog mig när jag pratade med barnmorskan på telefon och det verkade stämma. Just när jag hade så där tokont så kan jag lova att magkatarr inte var ett ord jag tänkte. Snarare missfall eller förgiftning eller något annat allvarligt...

Hemma igen med filmjölk i kylskåpet och pillerburk på vardagsrumsbordet. Kanske mår jag toppen igen om en stund när jag knaprat i mig ett piller? Håller tummen!

Cornelia är förresten hos farmor och farfar idag, som alla måndagar nu för tiden. Jag gissar att de har en helt underbar dag, som de alltid har ihop =)

För två minuter sedan sa min man (med viss bävan i rösten):
- "Bli inte rädd nu älskling, men det sitter en mus där borta."
Där borta betydde vid tröskeln in till vardagsrummet. Inomhus alltså. Hoppsan.

Nu är det så att i vår familj är det inte jag som mest ogillar råttor, ormar och dylikt. Det är bara att ta hand om ifall det behövs. Sagt och gjort: Jag drog på mig ett par handskar och när vi fick musen att dra sig åt mitt håll så högg jag till och nu är musen ute i snön. Min man trodde inte att man kunde fånga möss med händerna, men det gick så bra så.

Tur att Cornelia redan somnat, annars hade familjen fått ha en levande mus att kela med. Riktigt såå mycket vill jag inte umgås med gnagare, erkännes.

Cornelia är hängig och vi har varit hemma idag. Det är ingen katastrofsjuka, men minsta motgång genererar tårar eller illvrål och hon är trött och hade feber igår. Vi har idag därför hittat på följande:

- Ritat, i ungefär 5 minuter.
- Badat och skvätt ner hela badrummet. Det fick bli som plåster på såren eftersom vi missade sista Minifirren idag.
- Hoppat i sängen (mammas och pappas säng såklart, den är ju störst!)
- Läst favorit-böckerna av Elsa Beskow: Solägget och Putte i blåbärsskogen
- Spelat Mario Kart på Wii-konsolen som jag fick i födelsedagspresent (man är väl inte gammal när man önskar sig tv-spel i födelsedagspresent...). Cornelia backar helst bilarna, så vi kommer sällan i mål när hon håller i ratten.
- Kört lite med träningsprogrammet på Wii, Cornelia hoppade och skuttade bredvid mig tills hon tröttnade och bestämde sig för att hon skulle ha alla tillbehören själv. Träningen uteblev därmed, men vi skrattade mycket istället.
- Tittat på Ice Age en liten stund, sen Robotar en liten stund, sen...
- Sjungit bland annat julsånger. Min favorit: Staffan var en stalledräng. I Cornelias version ersätts "stalledräng" av "tallegren" och "fålar fem" av "fåglar fem". Vi har med andra ord sjungit om en tallegren som vattnar fåglar =)

När Cornelia sov passade jag på att fixa lite med min nya Mac. Numera har vi en superenkel koppling till TV:n så äntligen kan vi hyra film On-demand och titta på TV:n istället för på datorn. Cornelia testade genom att titta på Grodan och hans vänner på SVT play. Själv är jag bara i största allmänhet nöjd med min nya fina dator. Och med alla mina fina födelsedagspresenter! Och mina fina vänner och min fina familj!

På tisdagkvällar inträffar Cornelias absoluta favoritaktivitet: Då är det "simskola" på badhuset. Varannan vecka får mamma följa med, varannan vecka är det pappas tur. Den lilla tjejen har full koll på vems tur det är att följa med och man kan flera dagar i förväg få höra: "Mamma får inte följa med. Pappas tur att bada."

Cornelia gillar badet skarpt. Det går lite si och så med att lyssna på instruktören Sussie, men Cornelia är väldigt duktig på det mesta. Det hoppas från kanten, det simmas under vatten och ibland går det också att flyta lite på rygg. Efter simskolan ska det åkas vattenrutchbana, bubblas bubbelpool, hoppas mer från kanten, simmas mer under vatten och allt ska avslutas med varmkorv och mos.

Det är våra tisdagkvällar det!

Satan i gatan att jag inte hade sinnesnärvaro att ta fram mobilen och filma eller fota i morse:

På väg till dagis bromsade jag in för en älg som tyckte att det var trevligt att filosofera mitt på vägen. Älgen blängde lite på mig och skulle sedan knata över vägen. Men icke! Det var snorhalt och innan älgen hann blinka låg hon pladask på vägen med benen spretande åt alla håll. Herregud!

Upp kom hon igen till sist och då tyckte första miniälgen att det var dags att traska efter mamma. Något försiktigare gick det, men det var verkligen "Bambi på hal is" innan även älg nummer två halkade ihop i spagat.

Dags för nästa älgsyskon att ta sig efter morsan och brorsan. Denna sista älg satsade på hastighet istället för försiktighet och gav sig över vägen i full karriär. Tror du det gick bättre? Verkligen inte. Denna älg hamnade på sniskan med benen vikta under sig och hade ett fasligt sjå att ta sig upp på alla fyra.

Vid det laget var vi nog en fem-sex bilar som stannat för att invänta älgfamiljens övningar. Cornelia stackaren satt i baksätet i sin bakåtvända bilbarnstol och såg inte ett dugg. Hon var ändå ganska nöjd med mammas referat av händelserna och pratade på om mamma-älgen och bebis-älgarna resten av vägen till dagis.

Alla tre älgarna verkade må bra efter omständigheterna...

Riktigt skumt: Har börjat må illa igen helt plötsligt. Det kommer helt plötsligt och det är bara att kasta sig iväg och spy (ursäkta det raka språket). Första gången var i fredags och då antog jag att det var magsjuka och jag satte genast igång att avsluta jobbet och packa ihop för hemresa. Det var bara det att det inte kändes som magsjuka och det var det inte heller. Det kom tillbaka i tisdags.

Svordomar, svordomar!

Självklart tar jag gärna en bild på vagnen. Den är blå och det här är något som upprepar sig: Även när jag väntade Cornelia och visste att det troligen var en tjej så upptäckte jag att allt jag shoppade var blått. Verkar som sagt bli samma sak även denna gång. Inget tokshoppade av rosa prylar inte!

 

Tyvärr var jag inte snabb nog att ta en bild när Cornelia satt i den, då var det trångt!

Eftersom vi snart ska ha barn (läses med ironi) så har jag köpt en vagn idag. Hittade precis en sådan vi vill ha på Blocket till superpris. Blev en utflykt till Nora efter jobbet och jag åkte nöjd hemåt med en Teutonia Spirit S3 i bagaget.

1500kr för en vagn som använts en månad är jag nöjd med. Paret hade fått den här vagnen då deras egen beställda vagn var försenad. Ser ut som ny.

När jag kom hem möttes jag av Cornelia som ville se bebisen i vagnen. Pappa A hade sagt att jag var och handlade vagn till bebisen och Cornelia trodde att bebisen då skulle ligga i vagnen när jag kom hem. Så var ju inte fallet, men Cornelia var ganska nöjd ändå och körde runt med vagnen i hela huset. Även in på toaletten. Hon provsatt den också, men hon är faktiskt lite för stor för att ligga eller sitta bra i liggdelen... "Jag är en stor tjej, mamma. Du är också en stor tjej. Pappa är en kille", var hennes egen kommentar.

En annan av dagens kommentarer: "Mamma, din mage är stor nu." Jojo, jag vet!

Min lilla tjej har de senaste veckorna undrat över mormor: Vart är man när man är i himlen? När kommer mormor och hälsar på? Det är vansinnigt jobbigt att hantera, det erkännes.

Jag har skjutit just den här biten framför mig eftersom Cornelia var så liten när mamma gick bort. Hon var bara knappt ett år då och hon var för liten för att förstå vad som hände. Nu pekar hon på fotot på mig och mamma som sitter på väggen i köket: "Vart är mormor, mamma?"

Här är de ute och promenderar tillsammans sista gången. Cornelia lärde sig gå själv en månad senare.

Dagens finaste kommentar: "Du är fin! Jag tycker du är fin, mamma!"

En finfin dag har det varit överlag: Ultraljud i morse, då vi hade en riktigt rar barnmorska som berättade och förklarade och kollade både hjärnhalvor, hjärtkammare och förmak, vener och artärer, ben och armar, fingrar och tår, magsäck och läppar. Det sistnämnada för att se så att ingen rejäl gomspalt verkar finnas. Precis allt såg bra ut och det var väldigt skönt. Såklart!

Det verkar vara en tjej även den här gången, vilket jag tyckte var konstigt. Jag har varit STENsäker på att det är en kille, men tydligen kan man ha fel... Vi får se vad som kommer ut helt enkelt! Cornelia har å andra sidan nästan uteslutande trott att det är en tjej därinne, så hon verkar ha bättre intuition än jag!

Jag frågade också barnmorskan om det som flera kompisar pratat om: Att om man ser två prickar där könsdelarna ska vara så är det en kille. Det var tydligen inte tillräckligt, för antingen är det pungkulorna man ser, eller blygdläpparna. Man måste se en liten snopp för att vara säker.

Det märkligaste: Bebisen sov sig igenom hela undersökningen! Kan det vara ett tecken? En bebis som tänker sova en del under sitt första år? Cornelia var gymnast under sin ultraljudsundersökning och vi har bilder när hon ligger på rygg, på mage och står som i ett V. Den här lilla bara sov och sov. Jag tror på ett tecken! =)