Världens bästa vänner, det har jag det! De har fixat en möhippa som med lätthet placeras bland de bästa dagarna i mitt liv!

I lördags vaknade jag och A före Cornelia (det händer INTE ofta). Vi tog en frukost i lugn och ro, trodde jag. Tills A kom med ett kuvert där det stod "Öppnas 07:50". A var lite snäll och gav mig kuverter redan vid 7.40, mycket uppskattat!

I kuvertet låg en lista med en massa saker att packa och instruktionen att jag skulle sätta mig på cykeln senast 8:20 och cykla mot stan. Herregud, det är ju 4 mil till stan!!!

Som tur var stod två att tjejerna, A och V,  och väntade på mig en bit bort, så jag slapp cykla vidare. Shit, jag hann bli lite nervös där. Eller lite, jag skakade hela jag.

Sedan bar det av hem till L där det väntade en hel massa mera tjejer och där fick vi nybakade scones med philadelfiaost och sylt. Jag bara måste berätta även vad vi åt eftersom detta är en av mina absoluta fikafavoriter! När jag hälsat runt var det dags att sätta på ny outfit. Obeskrivbart är ordet. Silvriga tights är bara en del av detta...

Sedan var det dags att göra smycken. Tjejerna fick göra två smycken till mig och jag fick göra ett själv. Så fint det blev, riktigt skoj! Sen dags för smaskig lunch, men det började lite för lugnt. Dags att öka pinsamhetsgraden en aning.

På med ölhävarhjälmen (tänk dig Byggare Bob, fast med cider i en slang, slöja och texten BRUD 09) och iväg till stan. En snabb tur över city mitt i lördagsshoppingen resulterade i att jag, sittandes på en vespa, nu finns förevigad i väldigt många okända familjealbum. Herregud, vad gör man när vilt främmande människor (läs: män) börjar ta kort? Ler och låtsas att man alltid brukar ha silvertights och röd spetsklänning? Till detta svarta finskor med tubsockar. Jösses.

Dags för utmaning: Vi fick alla en lektion i streetdance och vi skulle dansa till en koreografi. Jag hoppas jag slipper se filmen från detta... Där var nästa outfit stora blingbling-smycken, häng och skarf om håret. Passade mig bättre på något vis. Hm.

Jag överlevde! Dags att jaga vidare. På med silvertightsen och in i bilarna. Nästa stopp på porrbutik. What!? Bara ett blindspår som tur var, men jag började undra vad jag skulle få göra bland alla intressanta attiraljer. Oh, nej. Det där var inget jämfört med vad som väntade: Studion nästa!

Jag skulle helt enkelt spela in en låt! När jag kom in i det vadderade rummet och insåg vad som var på gång så fick jag nästan panik. Snacka om mardröm comming true. Jag tittade frenetiskt efter en papperskorg ifall lunchen tänkte komma upp.

Nej, gilla läget och sjung! Jag vrålade på och hoppades att de stackars vännerna som lyssnade inte skulle behöva uppsöka öronläkare. Det var riktigt kul när jag väl kommit igång och jag är faktiskt stolt att jag klarade av detta. Mina älskade vänner vet vad de ska göra för att utmana mig, det ska gudarna veta. Jag fick tom veta att jag hittade pitchen. Vad är en pitch? Hur stavas pitch? Ja, sång är inte min starka sida. Som sagt.

Dags för mat igen, sen fixa i ordning oss, förfesta (gissa vilken låt som gick spelades...) och sen utgång! Jag var hemma för nattsömnen vid halv fyra. Lagom, eller hur =)

Så vansinnigt jäkla skoj!

Älskar er tjejer, ni är bäst!

Varför gå över ån efter vatten? Idag har jag och lilla damen:

- Tagit en cykeltur för att hämta posten och titta på hästarna
- Haft picknick på en filt på gräsmattan
- Tagit en cykeltur till bryggan för att titta på när farbror D och kompis M skulle ut och fiska
- Åkt skottkärra över hela tomten istället för att gå, bara för att det är roligare
- Letat skatter i alla kastanjer som börjar ramla ner: Det finns bruna runda lena skatter inuti varenda en!

Dessutom har vi som vanligt skojat och busat och haft en helt vanlig underbar dag hemma.

This is life!

Idag är det visst bara 25 dagar kvar tills jag och A gör slag i saken och utväxlar våra löften i kyrkan. Snart är jag fru och Cornelia och hennes föräldrar kommer att ha samma efternamn. OCH det ska vara lite festligheter också, inte att förglömma. Efter vigseln är det bara katten som heter Larsson här hemma.

Jag och Cornelia har varit och shoppat idag. A fyller fina 30 på söndag och då ska det vara presenter är tanken. Han fick en massa fina saker i lördags på 30-årsfesten/kräftskivan, men på söndag är det familjekalas.

Undrar varför jag alltid har ångest när jag ska köpa saker till A? Det är aldrig någonsin tillräckligt bra det jag kommer på. Men vad kan vara tillräckligt bra till världens finaste och underbaraste människa? Nej, just det. Klart jag aldrig någonsin kommer hitta "the perfect gift", eller hur!

Eller förlåt, det är såklart Cornelias vagn. I love! Så nu ska bara den första vagnen säljas. Ska bara var det ja...

Bild: Emmaljunga