Agnes är en liten kräksmaskin fortfarande. Hon kräktes när hon var mini, sen gjorde hon ett uppehåll på några månader och när hon började sitta kom kräkandet igång igen. Magen är helt enkelt i vägen när hon sitter.

Idag kom det upp väldigt mycket efter sängdags, vilket inte hänt sedan hon var väldigt liten. Jag tänkte direkt magsjuka, men antagligen var det ett par rapar i kombination med hosta och kanske för mycket gröt och välling sent på kvällen. Jag håller tummen för det medan tvättmaskinen snurrar.

Idag när jag gav Agnes frukostgröten frågade jag om hon kunde säga "gröt". Det kunde hon minsann. "Göt!" Både jag och A hörde det två gånger och båda gångerna bad jag henne säga det. Det händer saker =)

Agnes kan inte säga ordet "tre", men "te te te" går bra. A räknar "ett, två och ..." och sen på hennes "te te te" får Agnes flyga upp i luften en sväng. Denna veckas favoritlek kan man säga.

Efter den senaste veckans magsjuka och nu senast feber för Cornelia har vi plötsligt två trötta barn på kvällarna. Cornelia ber om (!) att få gå och lägga sig (!!) redan runt 19. Och det funkar! Agnes brukar somna ungefär samtidigt. 

Nu ska jag strunta i zumba-passet framför Wii och slöa i soffan i stället. Kanske med något gott =)

Sista dagarna har Agnes verkligen fått snits på att sätta sig upp från liggande på mage. Hon försöker krypa också, men kommer inte framåt. I stället över hon på att lägga sig och sätta sig, lägga sig och sätta sig.

 

I Thailand visade hon också att det går finfint att klappa händerna, samt säga "tack" när man får något. Eller snarare säga "ta, ta" och nicka ordentligt samtidigt.

 

Cornelia åkte på magsjuka igår, suck. Jag hade verkligen försökt undvika det genom att ringa upp till dagis innan vi åkte hemifrån i tisdags. Då var ingen sjuk i kräksjuka. På onsdag eftermiddag kläckte en av fröknarna ur sig att ett av barnen kräktes på tisdagen på dagis och att de på onsdagen hade två hemma för magsjuka. Skit också, jag blev irriterad, så svårt kan det väl inte vara att tala om det för mig.

 

Alltså höll jag Cornelia hemma på torsdagen och såklart kräktes hon då. Skit igen. Dock var det bara en omgång hon kräktes, sen har hon varit pigg. Imorgon bitti friskförklarar jag henne och håller tummen för att resten av familjen slipper eländet.

 

Vi bodde rätt bra på Emerald Beach i Khao Lak!

Vi har haft det så otroligt skönt på semestern. Jag har fått massor med tid att bara mysa med familjen och det är så mycket värt. Vi har badat massor, lekt i sanden, badat ännu mer, ritat, badat, gosat i skuggan, badat, åkt båt, badat...

Vi simmade med sköldpaddor på Similan islands och försökte förklara för en ryss att vi redan smörjt in Cornelia men det gick inte (det slutade med att A tog emot en tub med sollotion SP30 och smörjde henne en tredje gång, då var ryssen nöjd =). Vi besökte stranden Phra Nang och Poda ön utanför Ao Nang (Phra Nang var finast), bestämde oss för att nattmarknad i Krabi town aldrig mer ska besökas - vare sig med eller utan barn. Vi lyxade med massage och fotskrubb och målade naglar, shoppade sommarkläder, och läste lite i pocketböckerna vi släpade med oss.

Två veckor med ingen städning, ingen matlagning, inte ens bäddning. Det jobbigaste vi gjort de senaste två veckorna har varit att smörja in oss flera gånger varje dag...

Nu pratar Cornelia om att hon absolut ska åka tillbaka nästa vinter, men då måste vi stanna tre veckor. "Så är det, mamma!" Jag får följa med, tack och lov.

Trots att vi haft det underbart på semestern är det skönt att få sova i sin egen säng och duscha i sin egen dusch. Och vi får slänga toapappren i toaletten igen, tacka vet jag det svenska avloppssystemet!

Vi har det toppen. Forst en vecka i Khao Lak, med en liten aning regn forsta dagarna. Moln var bara bra, sa barnen fick vanja sig vid varmen i lugn och ro. I Khao Lak var det massor med barnfamiljer och mycket svenskar. Tempot var lugnt och vi gjorde ett par utflykter: En till White sand beach for lite sol och en tur till Similan Island for snorkling.