Igår kväll var jag så trött så jag grät. Orsak: Första veckan själv med barnen.

Det jobbigaste är inte bristen på sömn. Det jobbigaste är hur dåligt jag mår när mitt tålamod med storasyster brister. 3-årstrots kombinerat med den förändrade familjesituationen gör att dagarna består av ganska många konflikter.

Jag lyckas inte hitta energi nog, så idag har snälla svärföräldrarna ställt upp. Vi gjorde alla en utflykt till IKEA med köttebulleätning som höjdpunkt. I natt sover Cornelia hos farmor och farfar och jag och A pustar ut och samlar kraft.

Agnes får lite extra gos och imorgon när storasyster kommer hem har jag fixat i ordning hennes rum. Hon har själv valt tema: Pippi Långstrump!

A är på jobbet, de 10 pappadagarna är över. Hur ska detta gå?

Just nu äter Agnes, tredje gången sedan klockan 7. Hon var inte alls intresserad av mat i natt och jag trugade inte. Cornelia leker med sina dockor och håller för tillfället en lång monolog om sommaren och om att man måste få bajsa i fred.

Dagens citat: "Mamma, du luktar prutt!"

Behöver jag tillägga att jag duschade sen? ;)

Nu sitter jag i soffan och gosar med min lilla Agnes. Hon är så luden, denna lilla tjej. Hårig på hela kroppen och jättemjuk. Man kan nästan pussa ihjäl sig, så go' är hon!

Storasyster är hos farmor och farfar sedan igår. Hon kommer hem igen i eftermiddag och då är det såklart dags för fredagsmys. Jag misstänker att Cornelia röstar på tacos.

Familjens förkylningar är på väg åt rätt håll. De andra i familjen är i stort sett friska och även jag är på väg åt rätt håll. Det halsonda är nästan helt borta idag och snuvan är under kontroll även den. Jag var inne på vårdcentralen igår och gjorde odling för att utesluta streptokocker. Mycket skönt att få svar att det inte var några sådana bakterier.

Agnes sov jättegott i natt. Såklart, eftersom hon fick sova omväxlande på pappas och mammas bröst. Att ha en höj- och sänkbar säng är guld värt!

Ok, jätteförkyld bebis på 1 1/2 vecka är ingen hit. Massor med kladd i högerögat måste torkas bort hela tiden. Ögat blir svullet - så klart. Täppt i näsan betyder svårt att äta eftersom hon inte kan andas så bra medan hon suger.

Koksaltdroppar är bra för att lösa snor, men det är inte avsvällande. Ok, då vet jag.

Jag ringde precis 1177 för att rådfråga lite, det känns rätt jobbigt när en så liten tjej som Agnes mår dåligt. Det vi ska göra är att absolut inte ha henne liggandes i natt, utan helst sovande i bilbarnstolen. Det är ok att sitta med henne i famnen också, men luftvägarna är inte helt fria om hon ligger på mage på mitt bröst. Halvsittande ryggläge alltså.

Undrar om jag kommer sova i natt...

Dagens hembesök från BVC gick bra. Konstigt att man alltid ska städa inför ett sådant besök. Som om de ska kolla att vi är vettiga föräldrar som inte låter våra barn växa upp i vilken skit som helst...

Hur som helst så har Agnes nu börjat gå upp i vikt, men hon är inte uppe på sin födelsevikt ännu. Suck. Fortsätta äta var tredje timme alltså och jag ser till att hon äter även på natten. Skruttan ska upp lite till innan vi är nöjda.

Vi är dunderförkylda hela familjen. Agnes har ögonförkylning och är snorig. Stackars liten. Cornelia är pigg, men snorig. Jag är riktigt genomförkyld. A har ont i halsen. Familjen SJUKDOM, som vanligt i februari - mars. Men nu är VÅREN här. Jippii!!

Dagens besök på BVC var enbart till för att kolla så att Agnes går upp i vikt som hon ska. Lite extra koll eftersom hon föddes fyra veckor för tidigt. Jag blev riktigt förvånad när det visade sig att hon fortsatt nedåt i vikt sedan sista vägningen vid utskrivning från BB. Nu är hon nere på 2590.

Det betyder att mammakompassen blivit inställd på MAT var tredje timme. Jag kommer däremot inte att väcka Agnes mitt i natten för mat, det väntar jag med tills vägningen på tisdag. Trots BVC-råd. I alla fall gör jag det inte i natt.

Cornelia har varit på badhuset med pappa A idag. De badade MÅNGA timmar och åt korv och glass. Lyx alltså. Den här gången skulle Cornelia prompt åka före pappa i vattenruschbanan, så han fick vackert finna sig i att åka 10 meter bakom henne och ta det försiktigt så att hon hann simma åt sidan innan han plaskade ner vid ruschbanans slut. Fungerade tydligen jättebra.

Vredesutbrotten fortsätter, men det har varit lite bättre sista två dagarna. Hoppas känslorna i Cornelias kropp snart finner ro igen.

Vi har plötsligt blivit fyra i familjen! I fredags bestämde hon sig för att det var dags, fyra veckor före planerat datum. Underbart att ha vår lilla Agnes här!

Just nu sitter jag med henne i famnen, hon sover gott. En liten, liten tjej med massor med hår och pyttesmå fötter.

Cornelia är stolt storasyster, dock med enorma mängder känslor i kroppen och hon vet inte riktigt hur hon ska hantera det. Vi har fullt upp...

Ännu en skillnad mellan den här graviditeten och när jag väntade Cornelia: Förvärkar senaste dygnen. Intressant, antar att de kommer att hålla i sig tiden ut. Och säkert betyder det inte alls att förlossningen närmar sig, även om det skulle vara trevligt =)

Sammandragningarna dras jag med fortfarande. Hela magen blir stenhård och det är omöjligt att promenera i någon annan takt än "långsamt". Sedan lillan fixerade sig känns det ännu jobbigare att gå fort under sammandragningarna, för då känns det som att jag mosar henne dessutom. Skumt.

Förvärkarna är däremot lokaliserade längre ner i magen och det känns mer som en "riktig" värk. Det suger till, känns varmt på något vis och är enkelt att föreställa sig att exakt samma fenomen kommer att göra betydligt ondare om några veckor.

När jag väntade Cornelia kom första förvärkarna, som ju var riktiga värkar, kvällen innan hon kom till världen. Nu är det alltså förvärkar 4 veckor före datum. Ingen graviditet är den andra lik, så är det.

Jag var helt säker på att det var magkatarr igår eftermiddag när jag började känna mig illamående. Åkte och hämtade Cornelia hos farmor och farfar, men då mådde jag riktigt risigt. Fick springa in till dem och hämta påse att ha i bilen, just in case. A slutade jobbet precis då, så han fick köra bilen min bil hem.

Väl hemma kramade jag toastolen hela kvällen och natten. Kan säga att det inte är jättekul att spy som en räka med stora 36-veckors bebismagen. Stackars tösen i magen fick nog inte mycket sömn. Jag kände inte en enda spark under natten, säkert för att magen var stenhård. På morgonkvisten började jag oroa mig över frånvaron på fosterrörelser, men tösen därinne svarade när jag buffade på magen.

Sen har jag mått bättre under dagen, sovit och druckit vätskeersättning, men bebisen har inte gjort minsta väsen av sig. Jag buffade på magen och hon gav någon spark tillbaka, men det var enbart rörelser när jag triggade det och inte ens i närheten av vad det brukar vara. Till sist ringde jag sjukvårdsupplysningen, som sa åt mig att ringa förlossningen. På förlossningen konsulterades en läkare som konstaterade att så länge bebisen svarar när jag buffar på magen så är det ok. Troligen är lillan trött efter en jobbig natt och sover nu under dagen istället.

En halvtimme efter att jag pratat med förlossningen kom det självmant några rejäla sparkar från magen. Hon verkar vara sig själv igen. Stackars liten.

Hela familjen missar semestern till Sälen, vi skulle ha åkt upp vid lunch idag. A kände inte att det var läge att åka upp själv med Cornelia ifall någon av dem blir sjuk. 6 vuxna och ett barn på en toalett är ingen hit om magsjukan skulle råka följa med upp. A har dessutom blivit risig även han nu under dagen, så vi får hålla oss hemmavid.

Vi som har hållt Cornelia från dagis för att hon inte skulle bli sjuk! Sen är det JAG som torskar. Snacka om otippat och väldigt väldigt trist. Vi får ta en tur till någon av skidbackarna häromkring istället, så att Cornelia får prova att åka skidor som vi lovat.

Det är lyxigt när jag och A får en kväll ensamma och Cornelia sover hos farmor och farfar, men det är ändå alltid så vansinnigt tomt när hon inte är här hemma. Jag brukar tänka att jag minsann ska njuta och sova en hel natt, men sover aldrig så dåligt som när hon är borta.

Idag har damen varit hos farmor och farfar hela dagen och sover där tills imorgon, eventuellt även till onsdag. Nu är det dags för myskväll, men det är TOMT här i huset. Jag får klappa magen lite extra.

Tösen i magen har lagt sig tillrätta sedan någon vecka tillbaka, hon var fixerad vid förra veckans besök. Konstigt nog visste jag det redan. Jag vaknade en natt och det kändes annorlunda. På morgonen var jag helt säker på att hon fixerat sig eftersom det plötsligt kändes annorlunda att gå. Det ilar lite obestämt i bäckenet, det var likadant med Cornelia.

Jaja, jag fortsätter hoppas att 7 april är sista dagen hon ska komma. Den här graviditeten känner jag att det gärna får vara någon vecka före datum snarare än efter. Håller tummen.