Nu längtar jag efter barmark och värme, körsbärsblom och tulpaner!

Vi har klippt ner syrénhäcken och en hel del perenner idag och dessutom har jag klättrar runt i det äldsta äppelträdet och klippt av alla vattenskott. Förra året fick jag inte klättra i träd för A, som var rädd om mig och bebisen i magen. Men i år klättrade jag runt och då gick det snabbt att klippa!

Snart ser det ut som nedan och då är det VÅR!!

 

Oh my, man blir lite knäsvag. A kör fortfarande sina armhävningar och idag var det dags att testa maxgränsen igen. Karlen gjorde 60 armhävningar! DET är manligt. Så snygg han är, min fästman. Puss till dig älskling!

By the way: Om du har ett Wii som du vill bli av med så kan du ge det till mig =)

Imorgon är det dags för tjänsteresa och dags att göra en presentation på styrgruppsmöte. Länge sen jag satte på mig kostymen och körde "jag-vet-vad-jag-snackar-om"-stuket som ska till när man ska vara lite professionell. Haha, eller nåt. Jag ska i alla fall snacka inför några stycken andra i kostym och det var helt enkelt länge sen.

(A kommer klara den där armhävningsutmaningen mycket bättre än jag. Jag har fått ta en paus då det blev för intensiv träning för mina axlar. Grrrrrrr.)

Sista dagarna har lilla damen vaknat orimligt tidigt eller mitt i natten. Hur glad som helst. Suck. Visst är det urgulligt med en liten gladis som pratar och drar mamma och pappa i näsan, men det ska vara vid rätt tid på dagen. DAGEN! Hon somnar oftast om, men i natt var det enligt uppgift en vaken liten tjej i ett par timmar runt tvåsnåret. Suck igen.

I och för sig är det pappa A som är hemma den här veckan, så det är han som får gå upp... Själv stoppar jag in öronpropparna och somnar om. Det finns fördelar med att jobba: Man får sova hela natten!

För övrigt har jag galet mycket på jobbet nu. Jag tror att de flesta "glömmer" att jag jobbar halvtid. Men man gör så gott man kan: det vill säga hälften av det mesta.

Lilla skruttan lyckades trycka ut DVD:n ur spelaren, flytta på skivan, trycka in alltihop i spelaren igen och på så vis få skivan att hamna någonstans inne i spelaren. A skruvade isär alltihop och fixade det, men Cornelia tyckte det var kul. För en stund sedan var hon där och pillade igen på de skojiga knapparna. Dags att flytta undan saker från hennes höjd...

Igår hade vi barnfritt. Det var biobesök (Australia var riktigt bra!), lite barhoppning, middag och sen taxi hem till tomt hus utan bebis. Sovmorgon imorse som extra plus och dessutom frukost med morgontidning.

Sen blev vi dessutom bortskämda när vi kom hem igen: Vi fick lunch, hjälp med middagsnattningen av Cornelia, tvätten blev vikt och sängarna ombäddade. Skottning och plogning delade vi på.

Mina föräldrar är pärlor, tack! (Svärföräldrarna är också pärlor, de hjälpte till både torsdag och fredag). Vi är verkligen lyckligt lottade med underbara familjer!

Ålandet går framåt. Faktiskt i riktningen framåt på golvet. Inte ofta och inte långa sträckor, men ibland går det framåt. Runt runt är skoj och det går fort. Bakåt går också bra, det går ganska enkelt.

Nu fungerar det även att sittande ta sig fram. Ett gäng leksaker strategiskt placerade i en ring runt Cornelia och precis utom räckhåll gör att hon lyckas ta sig fram till någon av leksakerna. Oftast flyttar hon sig när ingen tittar, men vi har smygtittat och sett att det rumpas fram =)

Igår fick jag en barnfri dag. Kära svärföräldrarna skötte barnvaktandet och jag hann med både shopping och ett spinningpass. Puh, jobbigt lunchpass på spinningen, men såååå skönt. Kära vännen V hade bokat med mig, det är bara att tacka att hon får dit mig.

Sen var det dags för shopping och det var en annorlunda upplevelse att traska runt på stan utan barnvagn. L var också barnfri och V var med som min personal shopper. Det blev en underbar latte på BaraVara som start, ett ställe som man aldrig i livit kan besöka när man har barnvagn. Sen massor med shopping så jag känner att garderoben inte är lika hopplös som innan. Tack brudar för en trevlig dag!

Dagen avslutade med taco och sällskap av A-K och V. Massor med trevligt sällskap hela dagen alltså, kan inte bli bättre!

Idag var det min tur att ta med Cornelia på babysång. Förra veckan var det A som fick den äran och då var han ensam pappa bland alla mammor. Han blev i alla fall inte avskräckt, utan kör nog på med detta varje vecka framöver.

Som vanligt just på onsdagar så sover Cornelia middag vääääldigt länge och det blir bråttom när vi ska iväg. Vi var i alla fall inte så väldigt sena, utan vi hann med att smita in innan dörrarna stängdes. Kul att se de andra små, några har jag inte sett sedan före jul. Snacka om att det hänt mycket! Kul att se E med lille T också och vi fick till en fikadejt efter sången. Mycket trevligt!

Hoppas H och lille A dyker upp på sången när lillkillen repat sig efter operationen. Krya på dig lillen!

Lille grabben A har opererats idag och operationen har gått bra. Fick precis ett sms av mamma H.

A är nästan lika gammal som Cornelia, det skiljer bara några veckor. Jag kan inte föreställa mig hur A:s föräldrar känt sig under flera månaders väntan som idag äntligen är till ända. Hur nervösa var de inte idag medan A låg på operationsbordet? Jag är så glad för deras skull att A klarat operationen så bra och att deras långa väntan nu är över.

A har opererats för kranial synostos, vilket i hans fall betytt att flera av suturerna i kraniet växt ihop alldeles för tidigt. Hans lilla huvud har därmed inte kunnat växa som det ska, men nu ska det vara tillrättat i och med operationen. Ingen liten operation alltså!

Tänker på dig lilla gubben! Stora kramar från oss alla

Idag fick Cornelia samma mat som oss för första gången. Det blev pappas spagetti med köttfärssås, fast utan salt. Kom på efteråt att vi själva inte heller saltade maten, men ingen av oss tänkte på det...

Cornelia fick i alla fall denna delikatess till lunch idag, men lite mixad. Hon är tandlös fortfarande stackaren och det var för stora bitar för att passa damen. Men gott var det!

Kanske skulle testa min lunch på henne imorgon: Wok med massor med grönsaker, räkor, kokosmjölk och röd currypasta. Bulgur till det. Eller så väntar jag lite till med det kryddstarka...

Nu är höfterna ännu en gång godkända. Inga knäppningar, benen är lika långa och röntgenbilderna visade att allt såg alldeles perfekt ut. Som jag trodde. Återbesök till hösten när lillan (troligen) har börjat gå, för att se att inget knasigt hänt. Otroligt bra rutiner att de fortsätter kolla upp måste jag säga. Skulle inte vara kul att upptäcka när Cornelia är några år att hon visst har en höftkula ur led och kommer att gå ankgång resten av livet... Den risken är minimal, för att inte säga obefintlig.

Hur är det då att vara på sjukhus med en liten dam? Tja, hon pratade med i stort sett alla hon såg. Vissa äldre verkade tycka att ljudnivån var störande, men det är inte något jag försöker hindra. När hon är lite äldre kanske, men nu går det inte direkt att säga åt henne att vara tyst. Ger möjligen som effekt att hon tycker att det är kul att jag pratar med henne och så skriker/pratar hon ännu lite högre. 

Min lilla pratkvarn är en sällskapsmänniska också.

Nu är vi strax på väg till USÖ för rutinkontroll av Cornelias höfter. Först röntgen och sen ska läkaren bända och vrida lite. Jag väntar mig att allt ska vara så bra som det kan vara. Bäst vi åker, så vi inte blir sena!

Jag är såååå vansinnigt shoppingsugen!

Min kära vän L har lovat att vi ska ut och shoppa någon dag i veckan och jag ser verkligen fram emot det. Efter 9 månaders graviditet och 8 månaders amning ska det bli skönt att shoppa loss på kläder som vare sig ger plats för enorm mage eller är amningsvänliga.

Åh nej, nu ska det shoppas kläder som gör att jag känner mig snygg igen och inte bara som en hemmamorsa i urtvättade för stora eller för små kläder. Lite synd att vissa av de kvinnliga formerna försvann samtidigt som mjölken...

Undrar hur mycket pengar jag kan göra av med utan dåligt samvete :S

Från helvetesnätter och vansinnigt jobbiga nattningar är vi nu nere på en sömnnivå som är så underbar så det går inte att jämföra.

Ikväll började Cornelia gnugga sig i ögonen vid klockan 20 och 10 minuter senare hade hon fått vällingen och somnat. A satt i en fotölj i närheten och gjorde ingenting medan hon slocknade i godan ro. Sen somnar hon vanligtvis om själv varje gång hon vaknar på natten. OM hon vaknar på natten. Det finns hopp, vänner!

Vi har inte kört någon metod, men upptäckt efter hand att vi tydligen applicerat vissa saker ändå. Vi har definitivt inte lydit alla råd om att man absolut inte ska låta barn somna med kroppskontakt med mamma eller pappa för att de då måste somna om likadant om de vaknar under natten. Cornelia har somnat under lång tid bredvid en av oss och sedan somnat om själv ändå.

Nu somnar hon i egen säng och sover hela natten i egen säng. Utan en massa gråt. Önskedrömmen är här och vi njuter

Blyger är lilla damen sedan en vecka tillbaka ungefär. Helt plötsligt blev hon nervös när det blev mycket folk och ledsen när vi gick ifrån henne. Då menar jag att hon blev ledsen när jag gick in i vardagsrummet och hon och pappa var kvar i köket. Samma sak när mormor var barnvakt. Så fort morfar gick iväg så var det ledsen Cornelia. Från en dag till en annan hände detta. Hoppas den gamla vanliga nyfikenheten snart är tillbaka. A lyckats lämna henne någon minut igår, så kanske är det på gång.

Själv är jag både Toker och Trötter idag. Skönt att det är fredag.

Finns inget som passar riktigt bra på A bland de sju dvärgarnas namn. Glader fungerar ju, men de borde heta Underbar, Fantastisk, Snygg, The love of my life eller något sådant. Fast då hade jag inte kunnat välja...

Nu håller barnrummet på att ta form i mitt huvud. Det blir monster lite här och där. Snälla monster självklart! Har shoppat loss bland Panduros sortiment (min kära gamla arbetsgivare har fått lite sponsring...). Visst är dessa söta!

Är man inte större än så här så är det smidigt att vara med och laga mat...



By the way:

1. Vi har internet igen! Trådlöst. Äntligen! Snacka om I-landsproblem...

2. Jag gjorde 12 armhävningar (såååå nöjd) och A gjorde 40(!!!!!!!!!!!). Hm, jag tror A är närmare att klara den där utmaningen än jag. Men skam den som ger sig!

Lite galen är man kanske när man får för sig att utmana pojkvännen på detta:

http://hundredpushups.com/

Det hela går ut på att man ska kunna göra 100 armhävningar inom 6 veckor. Shit!

Igår var sista amningen och det var känslofyllt. Jag har ammat lilla skruttan i exakt 8 månader och så var det till slut dags att sluta med denna vana.

Jag har sagt att det är dags ett tag och bestämde mig för en vecka sedan att det skulle bli av. Ändå grät jag floder igår när vi gosade på detta vis för sista gången.

Konstigt att det var så jobbigt ändå, eller kanske inte. Nu är mamma inte längre en oersätterlig del i hennes liv, utan nu kan i stort sett vem som helst se till att hon blir mätt.

En epok i vårt liv är slut, nu är det dags att gå vidare. Lilla damen blir 8 månader, det är inte KLOKT!

Cornelia börjar bli stora tjejen. Hon sitter som bekant stadigt sedan flera månader tillbaka. Nu börjar hon stå rätt bra med stöd och igår tog hon första stegen när jag höll henne. Det har inte varit det minsta intressant att röra på fötterna innan, så det är spännande. Hon missade dessutom hela grejen med gåreflexen när hon var liten och det på grund av höftledsluxationen och skenan hon tvingades ha i tre månader. Återbesök på USÖ angående detta om en dryg vecka.

Hon flyttar saker obehindrat mellan händerna och sträcker sig låååångt för att nå saker hon tappat. Ibland tappar hon balansen och blir liggande på mage, vilket inte är så uppskattat.

Cornelia har två favoritlekar just nu. Den första är tittut, som leks med mamma och en handduk. Det roligaste är när jag lägger handduken över Cornelias huvud, frågar "Var är Cornelia?" och hon själv drar av handduken. Hon drar av handduken från mitt huvud om jag lägger den där istället. Men allra skojjigast är om jag lägger handduken på hennes huvud och snabbt hoppar runt henne så att jag är bakom henne när hon fått av handduken. Det tar någon sekund innan hon förstår vart jag är och vänder på huvudet, men när hon väl fattar så kiknar hon oftast av skratt.

Den andra skojjiga leken är att lägga en massa hårda leksaker i en bunke. Låter hur skoj som helst när man vispar runt alla leksakerna i bunken och gör man det tillräckligt snabbt så flyger det leksaker åt alla håll =)

Förra helgen var familjen S här en sväng och vi åkte spark och långfärdsskridskor ut till en liten ö för att grilla. Kolla in de söta brudarna:

Det blev visst ännu en tur ut iklädd pyamas. Den här gången var det den vanliga promenadturen på knappt 6km som råkade bli av då jag fortfarande hade nattlinnet hängandes på svaj. Hoppsan. Tur man bor på landet. Tur man bara träffar de pensionerade grannarna och de föräldralediga när man är ute och går.

Tur det var ett snyggt nattlinne =)

Och jag har knappt nåt internet! Hemma instängd hela dagarna med en liten sovande sötnos, utan annat sällskap och utan internet! Vad gör man? (Jag har internet, men det är så segt så man hinner både brygga en kopp kaffe och dricka den innan blogg.se har laddats upp...)

Fast i ärlighetens namn, idag har jag:

1. Gått en lång promenad
2. Druckit kaffe
3. Åkt några varv runt viken på långfärdsskridskorna medan Cornelia sov på bryggan
4. Druckit kaffe
5. Städat på altanen
6. Tappat bort telefonen
7. Torkat kräks
8. Hittat telefonen
9. Surfat resten av dagen eftersom det tar sådan tiiiiiiiiiid

Hostmedicinen är så äcklig att Cornelia kräktes de första två gångerna vi försökte få i henne den... Suck. Jag hoppades lite på en mirakelkur, men det blev nästan motsatt effekt. Kanske går att använda i viktminskningssyfte för mamma inför bikinisäsongen i stället? Eller inte.

Ingen babysång för oss idag alltså, vilket jag verkligen tyckte var synd. Det är så mysigt att gå dit och träffa andra bebisar och mammor. Lite sång, mycket snack och en massa söta små att beundra. Dessutom var E där med lille T idag och två andra mammor från föräldragruppen skulle eventuellt också sluta upp. Jag ville ju träffa både H med lille A och E med lille K, men det sket sig. Attans!

Första prioritet är såklart Cornelia och för hennes del hade vi kunnat gå dit utan problem. Däremot alla andra ungar som skulle kunna smittas. Nej, det gick inte.

Hörs det att jag vill träffa folk?? ;)

Cornelia har haft lite hosta ett tag, men inte mycket. Nu hostar hon så att hon kräks. Jag vaknade vid 00 av att hon kräktes i sängen. Hela hon var dyngsyr och hela sängen likaså. Det blev klädbyte och blöjbyte och så bäddade jag ner henne i den stora sängen i hennes rum. Jag ville inte lämna henne eftersom hon var så ledsen och ynklig, så jag la mig bredvid och sov.

Klockan 03 vaknade jag och då hade lillan gjort nummer två så det hade läckt rakt igenom. Ännu ett pyamasbyte, nya sängkläder och så provade vi att sova igen. Stackars liten var så ynklig då. Jättetrött och kall och ledsen.

För en stund sedan ringde jag BVC för att se om det finns någon hostmedicin man kan ge så små barn och det finns det tydligen. Nu väntar vi på att sköterskan ska ringa upp efter att ha konsulterat doktorn.

Jag har aldrig sett Cornelias mage så liten som i morse. Den har alltid putat ut, men nu var den så tom då den buktade inåt istället.